JURIDISK RÅDGIVNING

Ida bor i Göteborg och arbetar idag  med Juridisk & Psykologisk Rådgivning. Hon är ombud i civilrättsliga ärenden . Ida har handhaft och vunnit ärenden i Hyres- och arrendenämnden i Göteborg, Göteborgs  tingsrätten, Göta Hovrätt, Svea Hovrätt, Mark- och miljödomstolen i Vänersborg, och Mark- och miljööverdomstolen . 

 

 

Mark- och miljödomstolen i Vänersborg

Ida har handhaft och vunnit juridiska ärenden  där Mark- och miljödomstolen har upphävt underinstansers beslut och  avslagit bygglovsansökan. 

 

Ärenden i Hyresnämnden & Svea Hovrätt

Som ombud har Ida vid flertalet tillfällen lyckats vända hotet om en förverkad hyresrätt. Ida’s argumenterande i hyresnämnden omkring det psykologiska och samhälleliga kortvariga och långvariga konsekvenser har haft inverkan på nämdemännen.  Ida’s erfarenhet är att hyresnämnden många gånger dömer med hjärtat i dessa ärenden. Att förlora sin lägenhet är en mycket drastiskt händelse, man ramlar ner till botten på ”Maslows Behovstrappa” och kan kanske aldrig ta sig upp igen. Det finns även resurser som kan behövas kopplas på såsom boendestöd eller skuldsanering, här kan den enskilde hyrestagaren få hjälp med att förstå det ansvar som ålägger var och en som har ett hyreskontrakt. 

 

Kronofogden & besittningsärenden

Ida har blivit något av expert på besittningsärenden hos kronofogden  och som ombud har hon hjälpt flera klienter att få tillbaka deras egendom. En del ärenden har gott vidare till ett dispositivt tvistemål där regler från Utsökningsbalken övergår till  lagar som hanterar separationsrätten  i kommissionslagen eller borgenärsskyddet  i ett pantavtal.  Hon arbetar även preventivt där hon ger klienter råd om hur de på bästa sätt  kan freda sin egendom . 

Kronofogdens förfarande kan för anhöriga och närstående till en gäldenär ibland ses som besinningslöst när kronofogden utmäter deras  lösa egendom för annans skuldbörda och prövning i ett besittningsärende . Kronofogden hänvisar till besittningsregeln i kap 4 § 18 i Utsökningsbalken ”gäldenären anses vara ägare till lös egendom som han har i sin besittning” . Regeln kallas för presumtionsregeln och innebär att kronofogden ”presumerar”  d.v.s  ”förmodar” att egendomen är gäldenärens enbart för att denne besitter den, ägarskapet övergår därmed till att bli gäldenärens egendom . Därefter får anhöriga/närstående  bevisa för tingsrätten att de är både registrerad och civilrättslig ägare av fordonet samt ge en vederbörlig förklaringsgrund till varför gäldenären hade fordonet i sin besittning utan att äga. En mödosam process i tingsrätten följer på mer än ett halvt år.  

 

Dispositiva tvistemål

När ”tredje man” åberopar annan grund än presumtionsregeln för sitt ägandeanspråk och styrker sin sakrätt genom pant-eller kommissionsavtal  upphäver domstolen kronfogdens beslut eller förelägger  ”tredje man” att inom en månad väcka talan om ”bättre rätt”  i saken mot sökanden och gäldenären enligt UB 4 kap. 20 §, det tar ytterligare minst ett halv år innan ett domslut.  Målet övergår till att bli ett dispositivt tvistemål där tingsrätten fastställer vem av respektive borgenärer som innehar lagstadgad ”bättre rätt” till egendomen ifråga. ”Sekundo borgenärerna” avsäger sig ofta sitt anspråk till egendomen, om ej så kallar rådmannen till en muntlig förlikningsförhandling där man undersöker om det finns förutsättning till en förlikning i ärendet. Ett dispositivt tvistemål kan även handla om en förlikning  med ekonomiskt uppgörelse.  Domstolen är enligt lag skyldig att verka för att parterna i ett dispositivt tvistemål förlikas.

 

Skadeståndsanspråk

Efter att kronofogdemyndighetens beslut är upphävt söker man skadeståndsanspråk som i första hand utreds av den myndighet som genom ”fel eller försummelse” har åsamkat skadan. En anhörig/närstående bör även ha rätt till ersättning för person- och ekonomisk skada men den processen sker genom Justitiekanslern och tar mint ett år.  Man kan dessvärre konstatera att det ej finns utrymme i skadeståndslagen för anhöriga/närstående  och andra oskyldigt drabbade att få ersättning för ideell skada åsamkad av myndighet. 

 

Skadeståndslagen 3 kap.  2 §  stycke 1. Staten skall ersätta sakskada som vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar. Den vanligaste sakskada man söker skadeståndsersättnig för efter upphävt kronofogdemyndighetens beslut är ”platta däck” och nytt bilbatteri etc.